British Painter, 1738-1806,English painter. He studied with Joshua Reynolds from 1760 until early in 1762, during which time he was also a student at the St Martin's Lane Academy, London. He probably settled in Bath; his recorded portraits of the 1760s are all of sitters from Dorset or Somerset, and he sent two portraits from an address in Bath to the Society of Artists exhibition of 1772. He exhibited with the Society until 1783, becoming its vice-president (1782) and president (1783) he also exhibited at the Royal Academy (1785-90, 1797). He probably divided his mature practice between London and Bath. His early reliance on Reynolds's ideas of propriety gave way to a more direct approach, seen at its best in such group portraits as The Stapleton Family (1789; U. Bath, Holburne of Menstrie Mus.). In this work, the four children are shown in costume, as a fortune-teller and her customers. The theatrical element in Beach's work, reflecting his interest in the stage, is seen most strikingly in Sarah Siddons and John Philip Kemble in 'Macbeth' Act 2, Scene ii (1786; London, Garrick Club). Beach's diary for 1798, the only one to have survived, chronicles what appears to have been an annual tour of the west country; that year he completed 31 portraits between June and December. Beach was able to capture a strong likeness and this, despite a certain naivety and awkwardness in composition, was enough to establish his reputation in moderately fashionable provincial circles. His last recorded work is a Self-portrait   Related Paintings of Thomas Beach :. | Portrait of Countess Karoly | The Death of Adonis | fiskeflottan utanfor port | Portrat des Ugolino Martelli | Pauline Charlotte Bendemann |
Related Artists:
Alhed Larsen
Alhed Maria Larsen nee Warberg (7 April 1872, Heden near Faaborg - 31 August 1927, Odense), the wife of Johannes Larsen, was one of the Fynboerne or "Funen Artists" who lived and worked on the Danish island of Funen. Alhed Larsen was the daughter of Albrecht Christoffer Warberg, who managed the Erikshåb estate in the south of Funen. The estate became an early meeting place for the artists who later became known as the Fynboerne. As early as 1885, Larsen began to have painting lessons with Fritz Syberg and she became a friend of Johannes Larsen, whom she married in 1898, and of Peter Hansen. Anna Syberg, Hansen's sister, Marie Schou and Christine Swane, Johannes Larsen's sister, became lifelong companions. Ahled Larsen appears to have been a central figure for the Funen Painters, frequently acting as hostess. Alhed Larsen had also had drawing lessons from her uncle Ludvig Brandstrup with whom she stayed in Copenhagen where she worked as a porcelain decorator at the Royal Copenhagen factory from 1890 to 1893. When she finally married Johannes Larsen in 1898, the couple moved to Kerteminde in north-east Funen where they soon built their new home, Mollebakken, on the outskirts of the town. The house was extended on several occasions, becoming one of the most beautiful artists' homes in the country. With its 16 bedrooms, it served as a central meeting place for the Funen Painters and their friends, in the caring hands of Alhed Larsen.
Francis Sartorius
Scottish , 1734-1804
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.